Dagarna går...

En efter en läggs dagarna efter varann. Nu är vi inne på den fjärde och vi börjar lära känna den lilla grisen alltmer. När man gjort vissa saker några gånger börjar man få in knycket och blir säkrare på hand vilket förmodligen även han känner av. Vi börjar våga agera mer som föräldrar. Idag har Albin också gråtit när han har slagit sig (tidigare har han slagit sig men inte visat minsta tecken) och kommer då till oss för att söka tröst. Det är en enorm bekräftelse och vi finns så gärna där. Vi pussar och gullar och vyssjar och blåser. Han är även lite oroligare när det är dags att sova men han låter samtidigt oss komma närmare. Det är fantastiskt att få den tilltron. Jag börjar så smått ana det stora med att vara förälder...

Det fina med den här arrangerade resan är att man måste åka på en massa utflykter som inkluderar lunch. På antingen hotell eller restaurang. Vilket innebär att man restaurangtränar en snart tvååring både till frukost och lunch. !!! Första dagen var en pärs men det börjar gå bättre. Vi vågade därför även gå ut och äta middag med honom ikväll. Gick hur bra som helst. Men man får ta med i beräkningen att när han är mätt så är det dags att gå, så det gäller att äta fort om du också vill bli mätt. När vi kom ut från restaurangen regnade det och Johan sprang tvärs över gatan för att köpa paraplyer i en sorts kiosk. Här regnar det ca 200 dagar per år så alla är väl föreberedda. Albin verkade kunna det här med paraplyer så han fick en egen som han höll själv över barnvagnen. Väl tillbaka på hotellet låg det en lapp på rummet där det stod (ordagrant):

"Due typhoon will landing on Zheijiang (alltså provinsen). Hangzhou will be great influence. For the sake of you safety, please close window and door. If you have no important thing to do, please don't leave our hotel." 

Hoppsan, spännande! Imorgon är det tänkt att vi ska besöka Social Wellfare Institute, själva barnhemmet dit Albin har hört. För det är tydligen så att även om han bott i fosterhem hör han till Hangzhou SWI. På lördag ska vi sedan flyga tillbaka till Beijing. Ja, vi får väl se hur allt med de häringa tyfonerna utvecklar sig. För även om det är fantastiskt här i Hangzhou längtar vi tillbaka till Beijing och Susanne och Anders som vi kommer att få träffa på samma hotell vi bodde på. Denna gång är även de tillbaka med en son fast från en annan provins.

Innan vi stänger ner för ikväll vill jag berätta om en annan sak som hänt och det är att jag, Malin, har gått igenom en personlighetsförändrig sen i måndags. !! Tidigare hade jag koll på allt. Jag visste var jag hade alla mina saker. Och jag visste även var Johan hade sina saker. Utan att egentligen vara medveten om det hamnade allt i min databas. Där på den platsen låg sakerna senast och där ligger de alltså nu. Så fick vi Albin och hela den organisatoriska förmågan är som bortblåst. Hotellrummet ser ut som ett bombnedslag och jag har ingen aning om var grejerna är. För även om jag la en sak där så är det inte säkert att Albin inte flyttat den. Bara det är en bugg i databasen. Men större än så, är att livet har fått ett annat fokus. Detaljerna är inte längre viktiga, all min uppmärksamhet går nu mer till Albin. 

Till exempel vi gick idag till Supermarket för att handla välling. Jag hade redan noterat förändringen så jag tänkte att det var bäst att skriva en lista på vad vi skulle handla även om det bara var fyra saker. När vi packat ner vilda Albin i strollern och var framme i varuhuset visade det sig att jag glömt listan. !! Okej, det var bara fyra saker. Det borde jag (vi) ju komma ihåg. Hit och dit i varuhuset med Albin som nu ville sitta i kundvagnen och klämma och känna på allting. Väl framme i kassan och alla varor var registrerade visade det sig att jag glömt plånboken på hotellrummet. !! A men va fan. Okej, då försökte vi förklara med teckenspråk att vi kommer tillbaka snart. Rulla tillbaka. Hämta plånbok. Rulla till affären igen. Betala och hela vägen tillbaka till hotellet med tre fulla påsar (förnödenheter plus gåvor till SWI enligt kutym). Phu. Skönt. När vi packade upp märkte jag att vi... 

...glömt att köpa välling!

Ja, vad säger man. Även Johan har blivit tvungen att genomgå en personlighetsförändring då han inte längre kan, som i vanlig ordning, helt förlita sig på sin fru. ;-)

Bilderna i ordning är: 1. Albin, 2. Six Harmonies of Pagoda – ett tempel vi besökte idag, 3. på väg till hotellet i regnet, 4. en av alla vackra ingångar, 5. vårt hotell på kvällen.