Lite av varje

Nu har jag suttit framför datorn i snart en och en halv timme för att ladda ner en e-legitimation för att enklare kunna skicka in våra rapporter om föräldradagar till Försäkringskassan. Hur svårt kan det vara? Undrar jag. Jag anser mig vara normalbegåvad på såna här saker och lyckas oftast på ett eller annat sätt klura ut hur man går tillväga men det här var hur omständligt som helst. Verkligen! De hade dock telefonsupport ända fram till kl 23 och det var ju generöst. Men när jag suttit i kö i 20 minuter la jag ner hela projektet. Jag får göra ett nytt försök imorrn. Irro!

Så... det kanske inte blir så där väldans mycket skrivet idag. Men jag kan i alla fall berätta att Albin har fått sina fyra sista siffror så nu är han svensk medborgare och inne i systemet. Gick faktiskt förvånansvärt fort. Fyra små siffror - men ack så viktiga. Det mesta blir ju så mycket enklare. Bara det att göra en läkarundersökning utan personnummer var tydligen otroooligt krångligt blev vi varse häromsistens men det gick till slut ändå att ge honom ett s.k. reservnummer. Men nu slipper han alltså att spela reserv.

Utöver det har vi sen jag bloggade senast haft besök av jämngamla sysslingen Bella med föräldrar, kompisarna Filippa och Thea som också kommer från Kina och deras föräldrar. Men de har blivit så gamla som nio år nu. (Ja Filippa och Thea alltså, inte föräldrarna.) Igår var vi också och kollade in öppna förskolan Spira som är för adoptivbarn och deras föräldrar. Vi valde rätt dag, på måndagar bakas det nämligen kanelbullar. Det var ett riktigt toppenställe. Ja och då tänker jag inte bara på bullarna. Det fanns så mycket att pyssla med och alla var så snälla och mysiga. Dit ska vi gå många fler gånger. Måndagarna är såklart givna.

I övrigt rullar dagarna på och den lilla personens egenskaper och egenheter växer fram allt mer. Jag kan t.ex. berätta om hans speciella relation till strumpor och skor. Han hade ett par gympaskor på sig när vi fick honom som han fortfarande är väldigt fäst vid. I början var han alltid noga med att ta av sig skorna det första han gjorde när vi kom in på hotellrummet. Där efter åkte strumporna av och den vänstra strumpan stoppades i den vänstra skon och den högra i den högra skon. Skorna ställdes sedan prydligt bredvid varandra nedanför sängen. Så långt var allt okej. Trixet vara bara att vi var tvungna att göra samma sak. Ja tvungna. Det såg han till. Så ställde han sedan alla tre par skor, med strumpor i – tripp, trapp, trull i storleksordning. Det där med att ställa skorna i prydlig ordning har nu släppt men fortfarande åker skor och strumpor av när han kommer in. Han gillar överhuvudtaget inte att ha strumpor på sig inomhus. Och han tar oftast av oss våra också. 

Han har fram till idag vägrat att ha på sig några andra skor. Så när det snöade och även slaskade som bäst var han klädd i overall, mössa, vantar... och de nämnda gympaskorna. Inga vinterstövlar åker på. Inte heller gummistövlarna har vi lyckats med. Däremot var jag och köpte ett par nya gympaskor för att han skulle ha något att byta med. Och det gick bra. Så bra att han ville ha på sig dem inomhus hela dagen och kvällen. Det var nätt och jämnt han gick med på att ta av sig dem när han skulle nattas. Han kanske är en äkta sneakersgrabb...

Och det blev ju visst några rader skrivna i det här inlägget också.