Följetongen "Gå dagis", del 2

Ja, det känns som om det kan bli en följetong av det här med Albins förskola.

Vi var alltså på Öppet hus på Montessoriförskolan ikväll. Albin och jag, för pappa Johan var tvungen att åka på jobbmöte i Helsingborg. Jag berättade för Albin redan på eftermiddagen att ikväll skulle vi gå och besöka ett dagis. Vi skulle få gå in och hälsa på! Jag kan berätta att den overallen var inte svår att få på när det var dags att ge sig av.

Vi pratade lite med de olika pedagogerna. Hörde oss för hur allt fungerade och jag lyckades snabbt lista ut att det var på henne, Annika, man skulle lägga allt krut. Det är hon som är köansvarig och tar beslut om vilket barn de ska ta in. Jag rekade var hon befann sig i lokalen och sakta mobiliserade jag och Albin oss närmare för att slutligen, tätt intill, lyckas fånga hennes odelade uppmärksamhet.

Summa sumarum. Kvoten för -07:orna är fylld för närvarande. De kan inte se att läget kommer att förändras fram till januari men att "man aldrig kan veta säkert vad som händer i framtiden." Hon frågade om det var fulltid som gällde, alltså 8 till 5 varje dag. Jag sa att vi nog kunde vara flexibla. (Inte vet jag om det går med våra jobb men det får lösa sig i så fall.) Hon höll dessutom med oss till fullo att det var anmärkningsvärt av kommunen att inte kunna göra undantag för Albin med tanke på hans bakgrund. Och så la hon till: Vi håller kontakten.

Albin var utvilad, mätt och belåten och på sitt allra bästa humör. Jag vill gärna tro att hon gillade oss och kanske kanske kanske gör de ett undantag. Jag vill tro det.

Men det räcker inte. Vi måste agera under tiden. Idag på förmiddagen var vi på Öppna förskolan en bit bort. Vi tillhör ju inte längre Stockholm stad så vi har fått lämna Spira på söder och hitta en ny öppen förskola där adoptivbarn och deras föräldrar träffas. (Här dessvärre så glest som varannan torsdag.) Då fick jag tips av en förälder att be socialsekreteraren som skötte adoptionsutredningen att skriva ett brev till den förskoleplatsansvarige tanten på kommunen. Det kan tydligen innebära att stängda och låsta dörrar plötsligt öppnas. Och Annika, på Montessoriförskolan, intygade och sa att det är trägen som vinner när det gäller kommuntanten. Annika vet flera som har legat på och plötsligt fått en plats.

Så... jag får väl helt enkelt ta och bli en sån där jobbig jävel.