Alla dessa val

Kommunal, privat, föräldrakooperativ eller ekonomisk förening? Waldorf-, Reggio Emilia-, Montessori- eller Ur & skur-pedagogik? Eller kanske någon med inriktning på språk eller en där man mediterar och utövar yoga. Suck. Ja, det är förskola – eller dagis som man sa när jag var liten – jag pratar om.

Så. Många. Val. Herregud, hur ska man veta att man väljer rätt? Och hur ska man tänka? Hur ska jag kunna urskilja hans specifika intressen redan nu? Tänk om han har en inneboende talang som behöver vattnas för att gro annars kvävs den och dör ut. Kan jag se den nu? Eller tänk om han har en inte fullt så utvecklad sida som behöver stärkas. Kan jag se den? Kan man förresten säga något säkert om en två-åring överhuvudtaget? Många barn visar ju en sida utåt och en hemma. Vilken är mest sann? Och kan jag vara säker på att jag är objektiv i det jag ser? För tänk om jag blandar ihop mina intressen med hans? Redan. Jag menar, nu när de bara är två år är barn i stort sett som blanka ark. Nyfikna och vetgiriga och öppna för allt. Är det redan så här tidigt vi föräldrar börjar kludda med våra halvt uttorkade tuschpennor i urblekta färger de saker vi hade önskat vi fått göra. Fulla av hopp om att våra avkommor ska göra bättre ifrån sig?! Är det redan nu vi föräldrar, på gott och ont, börjar göra våra val åt dem som de sen ska leva med i resten av sina liv.

Ja, många val väcker många frågor. Men den största är nog ändå: Hur gör man för att stärka barnen i det de är, där de är utan att styra dem alltför mycket? Går det överhuvudtaget eller är det en utopi?

Jag och Johan är nu i alla fall (förvånandsvärt snabbt) rörande överens. Vi har nu ställt Albin i förskolekö och vårt förstahandsval är på en Montessoriförskola. Pedagogiken har sin grund i Italiens första kvinnliga läkare och tillika kvinnokämpe Maria Montessoris observationer av barn på tidigt 1900-tal. Och bygger på en övertygelse om att barnet strävar efter att utveckla sig själv och att denna utveckling följer olika faser. Förskolepedagogens roll är då att observera eleverna och ge dem handledning i det de företar sig. "Hjälp mig att hjälpa mig själv" är en grundtanke i Montessori.

Och det är väl så nära vi kan komma att ge Albin en bra start till att utvecklas till en egen individ. Utan alltför mycket kludd från vår sida.

So far...