Veckan som gick

Moster Julia som tog studenten. Hurra vad du är bra!

Min chokladtryffeltårta med färska jordgubbar och pinjenötter dagen till ära!

Namngivningsfest för Nora Boo.

Albin, moster Jenny med Nora Boo i knät.

På den kallaste och regnigaste andra juni i mannaminne firade vi att Albins moster Julia tagit studenten. Det gjordes långt in på småtimmarna i ett orientinspirerat tält i vår trädgård. Åsa (Julias mamma) stod för arrangemanget och vi stod alltså för själva festplatsen. Albin blev som förbytt när det helt plötsligt en dag stod ett gigantiskt tält och 70 personer (!!) på vår gräsmatta. Vi hade först tänkt låta honom vara med så länge han orkade denna speciella dag men han var så uppspelt att vi kom fram till att det var bäst att lägga honom (i vanlig tid) innan han flippade ur totalt.

På lördagen tog Albin och jag en långpromenad i skogen där vi bor. Med en upptäckares iver for han fram över stockar och sten och vi undersökte kottar och grenar, stubbar och rötter och jämförde små träd med "tå stooooja" träd, plockade blommor, klättrade på stenar och slutligen upp på ett berg där vi hamnade på en avsats med utsikt över hela Enskede ända bort till Globen. Trots ölburkar och annat skräp gladdes vi ändå stort åt vår toppbestigning av det "enorma" berget.

Desto mindre roligt var det i morse när jag slog upp tidningen och såg artikeln om den 15-åriga flickan som blivit mördad på en festplats i skogen i Stureby och jag insåg att det var precis där vi var. Så obehagligt att vi befunnit oss på just den platsen ovetandes om vad som skulle utspelas där några timmar senare. Och så fruktansvärt tragiskt och sorgligt det som hände. En flicka är död. Två tonåringar är anhållna. Tre familjers tillvaro är slagna i spillror.

Igår söndag var vi på namngivningskalas för bonussyster Saras yngsta dotter Nora Boo. Albin fastnade i storasyster Heddas rum bland alla leksaker och blev kvar där ett bra tag medan festen pågick. Efter en dryg timme hade han tydligen fått nog för då kom han ner och sa:

– Mamma. Mat!

Ja, det är ord och inga visor.