Saxat ur dagens nyhetsbrev från Allt för föräldrar:"Barn under 3 år trotsar inte."
- Eh, nähe... ????
"De gör inte saker 'tvärtemot' för att kolla om gränserna håller eller var gränserna går. Barn under 3 år Undersöker Världen. De är nyfikna och har en inbyggd Upptäckarlusta som spritter i dem! De tar i blombladet för att känna hur det känns och de slutar inte för att mamma eller pappa säger ”ajaj!” för det ingår inte i deras små hjärnor att de ska bli stoppade när de Undersöker Världen. Så tipset är: Ta bort blomman eller VISA HUR barnet ska röra blomman. 'Klappa fiiiint!' säger man och visar med den lilla handen i sin och det får man göra om och om igen, tills den lilla hjärnan 'matat in klappa fiiiint'."
Jo visst, jag köper allt det där. Och jag köper att det handlar om upptäckarlusta när Albin klättrar upp på byggställningen, dricker grillkrydda eller för första gången provar att kasta en sten på mammas bil (?!). Men de där andra sakerna. Som att dra leksakerna på det nyslipade golvet fast vi sagt "kör på mattan istället Albin" ett antal gånger? Som när han knackar på bärbara dvd-spelaren fastän jag upplyst honom vid ett flertal tillfällen att gör man så går den sönder? Eller när han hoppar ner i badkaret från badkarskanten så heeeela badrummet dränks inklusive mamma som inte vill bli blöt. (Eller för all del – att svära.) De sakerna. De återkommande.
Jag köper självklart att man "måste göra om och om igen, tills den lilla hjärnan matat in". Att det är därför sakerna är just återkommande. Men jag pratar om det där andra. När jag ser att han vet att han inte får just det där. När han har ett litet retfullt leende i mungipan och blicken fäst på mig. Som kollar om jag kollar. Visst måste väl det ändå handla om att se om gränserna håller eller var gränserna går? Även om han bara är två år och fyra månader!
Eller har jag inte fattat någonting?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar