Albin 2 år!

Tack för alla gratulationer på Albins 2-årsdag! Jag har läst upp dem vart och ett för honom och han såg riktigt nöjd ut när han hörde sitt namn. "Tabbi", härmade han. 

När födelsedagen var slut var jag det också. Så totalt. Jag hade nämligen fått prova på att baka tårta, städa OCH jobba hemifrån – samtidigt som jag lekte med Albin! Johan var upptagen i en rad möten så honom fick jag klara mig utan. Men det var inte bara av ondo. Jag fick nämligen en närstudie i hur små människoliv fungerar. Och, så länge du är närvarande är allt frid och fröjd men när du sen blir lite disträ eller rent av upptagen med något annat ändras plötsligt förhållandena och de små är inte på något sätt samarbetsvilliga eller förstående. Tvärtom. Det blir ett jävla liv. Så där stod jag, efter att ha lekt heela förmiddagen, med ena handen i bakbunken, en arbetskollega i luren och Albin klängandes och skrikandes runt benen. Hå hå ja ja.

Men det gick. Det blev en tårta och en himla trevligt kalas. Albin var förstås mer än nöjd. Över all uppmärksamhet och alla presenter. Och jag undrar så vad som försiggår i det lilla huvudet. Under de fyra veckor han nu varit hemma har han fått presenter var och varannan dag av nära och kära som kommit och hälsat honom välkommen. Och så en dag ringer det på dörren med jämna mellanrum och där står nu allihop och sjunger nånting med ännu fler presenter i händerna. "Vilket toppenställe jag har kommit till" kanske han tänker. "Nya leksaker i en jämn ström!". Och så besviken han ska bli nu när allt mattas av...

...eller så har han fullt upp en lång tid framöver med att leka med allt han fått!