Sprutor i benen

I väntrummet.

Igår var vi på BVC och Albin fick kompletterande vaccin. En pruta i ena låret mot Hemofilus (bakterie som kan orsaka allvarliga och snabbt förlöpande infektioner med risk för dödlig utgång) och en i andra mot Pneumokocker (som kan orsaka inflammationer som i sin tur kan ge komplikationer med allvarliga skador som följd, typ hörselskada eller hjärnskada). Huvva! De bakterierna vill vi inte ha. Vanligtvis får små barn dessa vaccin i en enda cocktail-spruta tillsammans med vaccin mot difteri, kikhosta och stelkramp. Men de sistnämnda tre hade Albin redan fått i Kina, så vi behövde alltså fylla på med två vaccin till. I olika sprutor.

Stackars lilla killen kunde knappt gå senare på kvällen. Benen värkte och han vankade av och an som om han hade bajsat på sig (ursäkta liknelsen men det var så det såg ut). Han hade säkert lite feber också för han vaknade ett par, tre gånger på natten och grät och var varmare än vanligt.

Vi behöver ta ytterligare förstärkning på Poliovaccinet som han bara fått oralt tidigare. Men den sprutan ska vi vänta med tills 3-årskontrollen. Två räckte för den här gången.

När vi kom till Sverige och tog prover till tropikundersökningen var han hur cool som helst med det hela. Reagerade inte nämnvärt på att de stack och tappade honom på blod i armvecken. Idag gråter han högt och ljudligt när sprutan tas fram och jag måste agera sträng moder och låsa hans armar så syster ska kunna sticka. Å hej och hå vad det skär i hjärtat men det måste ju bara göras. Jag pratade om det hela med vår snälla BVC-sköterska och hon sa att jag skulle känna mig stolt. "Nu är han trygg. Nu vågar han reagera."

Tack Birgitta. Det gör det "lättare" för mig när du beskriver det så.

På onsdagar är det lekgympa

Och det måste vara bland det roligaste han vet. "Åka nu?", frågar han i närmare två timmar innan det är dags. Och väl på plats springer, hoppar, ålar, studsar, rullar, kryper och snurrar han med ett leende från öra till öra. Det blev inte så många foton – det var först till hinderbanan jag fick tillfälle att ta fram kameran – för även jag var upptagen med att springa, hoppa, åla, studsa, rulla, krypa och snurra!

Och så var det det här med tulpanerna

Den här gången hade han mitt tillstånd eftersom de skulle slängas. Och som han gav sig på dem. Han har tydligen något otalt med de däringa blomsterna...

Vi åkte till Rådsparken

Och kanske att Albin känner av någon sorts förkylning ändå för han somnade så fort vi satt oss i bilen - trots att han sovit 13 1/2 timme på natten. Så jag lyfte över honom i vagnen och rullade runt honom bland djuren. Han skulle ju i alla fall få frisk luft, tänkte jag.

Men ganska så snart vaknade han och vi fortsatte att hälsa på de djur som fanns i parken.

Stallet var tomt så när som på några kaniner. Här bor annars även åsnor men de måste ha varit ute på promenad.

Efter att ha sagt hej till hönsen och ankorna grillade vi korv.

Mums.

Och åkte stjärtlapp.

För att nästan landa i split.

Och lekte i den snöklädda lekparken. Men det gick att gunga och åka rutschkana ändå.

Hej då!

Förkylt

Det har varit förkylt här hemma under veckan som gick. Först var det Johans tur och sen min. Albin lyckas på något mirakulöst sätt alltid stå emot. Jag hörde någonstans att asiatiska barn inte så ofta är sjuka de första åren. Jag fördjupade mig inte så mycket i påståendet då men nu börjar jag verkligen tro att det kan ligga något i det. Nåväl. Nu är vi alla friska och en ny vecka har börjat.

Jahapp. Så vad ska vi hitta på idag då?

Att fika

Jag älskar att fika. Kanelbullar, vaniljbullar, äppelpaj, blåbärspaj med lite vaniljsås, toscapågar, hallongrottor eller gamla hederliga chokladbollar, det är också fint... eller som som nu, semlor! Mums! Men det får inte vara vilket skit som helst. Inte bara socker och kemikalier. Nej riktigt smör, färska bär, mörk choklad och såna grejer. A men gu' så gott!

Att fika är också en bra aktivitet när man är hemma och föräldraledig. Man kan åka långt, långt bort dit till det där caféet där man vet att de har extra mycket smör i kanelbullarna. Eller till det där gulliga lilla kondiset med de fina bärbakelserna. Inte allt för ofta förstås, det är ju inte bra för Albin att få i sig för mycket socker. Men så tänker jag att vad fan, lite smör, socker och vetemjöl springer han av sig fort. Värre är det ju med alla dessa emulgerings-hit-och dit-skit. Och så åker vi.

Ellet så stannar vi hemma och bakar. Det är också en bra aktivitet. Och gott. Då kan man ju äta av degen också medan man gör kakorna eller bullarna eller vad det ska bli. Det gillar Albin. Jag tror jag börjar överföra tycket för allt detta goda på honom. Han skiner upp som en sol när jag föreslår att vi ska fika eller baka - om han inte själv redan presenterat idén. Ja ja. Det får bli mer ordning på sockerintaget när han börjar dagis...

För nu ska vi nämligen fika. Idag har vi bakat skurna chokladkakor. Och med en matsked sirap i degen har de blivit lite sega i mitten och galet goda. Och dessutom enkla och snabba att göra med en otålig (snart) treåring.

Mitt favoritrecept på dessa hittar ni här (kopiera och klistra in):

http://kryddburken.se/?s=chokladsnittar

Ponnyridning på Skansen

Idag var vi på Skansen och Albin red på häst för första gången. En "stor", liten Shetlandsponny som hette Alfons. Det var inget snack, Albin vill självklart rida när vi frågade honom och han satt stennöjd i sadeln uppe på hästryggen. Jag fick inte ens hålla handen om hans rygg för att kunna ta emot honom om han ramlade för han kunde minsann själv. Efter det gick vi och åt kanelbulle och drack Festis i en kaffestuga från en svunnen tid. En mysig liten söndagsutflykt.