Aaaaaaah

Jag fick ett sms: "God morgon sötnos. Hoppas allt är bra med er. Två möten på eftermiddagen sen åker jag hem. Tänk ut något du vill göra för dig själv nästa helg. Kanske en dag på Yasuragin? Jag bjuder!" Sen följde en blinkande smiley varpå jag trodde att han skämtade och svarade att "Ja det var ju roligt!" följt av en ledsen smiley. Då blev Johan förvirrad och tyckte jag reagerade konstigt. Men efter ett samtal hade vi rett ut det hela och jo. Han bjuder! Flott. Ska fundera på vad jag vill göra...

Det är väl det dåliga samvetet över att han jobbat för mycket som talar. Dessutom måste jag och Albin sova borta imorgon natt. Johan ska nämligen ha "klassfest" hemma för dem som gick ut grundskolan tillsammans och då är inte jag och Albin bjudna.

Får kolla med brorsan vad de ska göra...

Följetongen "Gå dagis", del 2

Ja, det känns som om det kan bli en följetong av det här med Albins förskola.

Vi var alltså på Öppet hus på Montessoriförskolan ikväll. Albin och jag, för pappa Johan var tvungen att åka på jobbmöte i Helsingborg. Jag berättade för Albin redan på eftermiddagen att ikväll skulle vi gå och besöka ett dagis. Vi skulle få gå in och hälsa på! Jag kan berätta att den overallen var inte svår att få på när det var dags att ge sig av.

Vi pratade lite med de olika pedagogerna. Hörde oss för hur allt fungerade och jag lyckades snabbt lista ut att det var på henne, Annika, man skulle lägga allt krut. Det är hon som är köansvarig och tar beslut om vilket barn de ska ta in. Jag rekade var hon befann sig i lokalen och sakta mobiliserade jag och Albin oss närmare för att slutligen, tätt intill, lyckas fånga hennes odelade uppmärksamhet.

Summa sumarum. Kvoten för -07:orna är fylld för närvarande. De kan inte se att läget kommer att förändras fram till januari men att "man aldrig kan veta säkert vad som händer i framtiden." Hon frågade om det var fulltid som gällde, alltså 8 till 5 varje dag. Jag sa att vi nog kunde vara flexibla. (Inte vet jag om det går med våra jobb men det får lösa sig i så fall.) Hon höll dessutom med oss till fullo att det var anmärkningsvärt av kommunen att inte kunna göra undantag för Albin med tanke på hans bakgrund. Och så la hon till: Vi håller kontakten.

Albin var utvilad, mätt och belåten och på sitt allra bästa humör. Jag vill gärna tro att hon gillade oss och kanske kanske kanske gör de ett undantag. Jag vill tro det.

Men det räcker inte. Vi måste agera under tiden. Idag på förmiddagen var vi på Öppna förskolan en bit bort. Vi tillhör ju inte längre Stockholm stad så vi har fått lämna Spira på söder och hitta en ny öppen förskola där adoptivbarn och deras föräldrar träffas. (Här dessvärre så glest som varannan torsdag.) Då fick jag tips av en förälder att be socialsekreteraren som skötte adoptionsutredningen att skriva ett brev till den förskoleplatsansvarige tanten på kommunen. Det kan tydligen innebära att stängda och låsta dörrar plötsligt öppnas. Och Annika, på Montessoriförskolan, intygade och sa att det är trägen som vinner när det gäller kommuntanten. Annika vet flera som har legat på och plötsligt fått en plats.

Så... jag får väl helt enkelt ta och bli en sån där jobbig jävel.

Förkylt

Jahapp, då var det förkylt igen då. Trist. Det är tredje gången nu på inte alltför lång tid. Fast Albin verkar immun. Johan också. Fast den sistnämnda å andra sidan är ju alltid på jobbet så det kanske inte är så konstigt.

Så nu går jag här och snorar och snörvlar. Man blir ju en så rolig mamma direkt. "Lek lite själv på golvet Albin. Mamma måste ligga här i soffan en liten stund. Kör med bilarna så där runt, runt. Det är kul." Lyckas så där. Så det har blivit en hel del tv de senaste dagarna. Inte bra, inte bra. Jag vet. Jag har dåligt samvete för det men vad ska man göra?

Fast helt hopplös är jag inte. Varje dag hittar vi på någon aktivitet bara det att de inte blivit lika långa och kanske inte lika roliga under sjukdagarna. Som idag till exempel, promenerade vi bort till affären för att handla. Det är ju massor med grejer på vägen som ska utforskas, kastas, hoppas och sparkas på så det tar sin lilla tid ändå. För att inte tala om allt som ska göras inne i affären...

Sen åt vi lunch och vilade middag ovanpå det.

På eftermiddagen kände jag mig aningen piggare så jag petade i mig några Alvedon, sprutade näsan full med Nezeril och åkte iväg på min trädgårdsplaneringskurs. (Onsdagar är mina egna kvällar så då måste Johan vara hemma tidigt. No matter what.) För jag har insett, i hus nummer tre, att jag måste lära mig lite om träd, buskar, blommor och sånt. Det funkar inte att från april månad och framåt bara stå och klia sig i huvudet och titta på när allt flyter ihop. I första huset växte det massor med höga smala, gröna växter med små vita blommor på i rabatten. Jag tog aldrig reda på vad de hette. De var jättesöta. Tyckte jag. De som flyttade in i huset efter oss jämnade skiten med marken och la singel där istället. Det var ogräs alltihop visade det sig.

Så en trädgårdsplaneringskurs kanske kunde vara lite hjälp på vägen. Och imorgon Albin, ska vi gå på Öppna förskolan. Då ska du få leka med de andra barnen. Och mamma dricka kaffe med de andra mammorna och papporna.

"Gå dagis"

Albin har fått dagisplats i januari.

I Tjotahejti!

Albin vill verkligen börja på förskola. Helst igår. Han pratar om att "gå dagis" mest varje dag. Och vi har väl en tre, fyra stycken runt i krokarna så vilket håll vi än promenerar åt passerar vi åtminstone ett. Albin kastar längtansfulla blickar mot barnen på andra sidan staketet som alla skrattar, stojar och busar. "Gå in där", frågar Albin och tittar på mig med sina mörka, sneda ögon. "Nej gubben, vi eh... får inte", säger jag och känner mig helt usel. Och så försöker jag förklara att man inte bara kan gå in utan man måste skriva papper till de som bestämmer först, de säger sen till när vi kan gå in, antingen här eller där borta. Och så hör jag själv hur urbota dumt det måste låta i en 2 1/2-årings öron som bara vill gå in och leka en stund. Så jag säger numer bara "Snart gubben, snart".

Och som sagt, nu har vi fått plats. Men absolut inte på något av de kommunala förskolor som ligger på promenadavstånd utan ett annat långt bort. Jävligt långt bort. Dessutom åt ett helt annat håll än dit jobbet ligger. Såväl mitt som Johans. Att åka kommunalt dit och sen vidare till jobbet är ett skämt. Det skulle förmodligen ta över en och en halv timme. Men om vi tackar ja skulle det "bara" behöva gälla fram till augusti för då skulle Albin "med stor sannolikhet" kunna få plats på någon närmare förskola. Då kan han byta.

Men det är ju just det jag inte vill. Att han ska behöva knyta an till pedagoger och kompisar och sen behöva bryta upp och börja om. Med tanke på att han redan gått igenom några separationer innan han ens var två år fyllda så vill jag, så långt det bara är möjligt, kämpa för att han nu ska få den trygghet han gick miste om i början. Så jag hörde av mig till kommuntanten som fattat beslutet och förklarade det hela och frågade om det inte var så att de kunde tänka sig att göra ett undantag för Albin. Men nej.

Så nu står vårt sista hopp till en Montessoriförskola här i området. Ett föräldrakooperativ som jag har varit i kontakt med några gånger och som sköter sin uttagning själva. De är inte säkra på om de ska ta in något nytt barn i januari. Men kanske. På torsdag har de Öppet hus senare på kvällen. Då ska jag se till att tvätta öronen på både Albin och Johan och så går vi dit hela familjen och kopplar på stora charmen.

Då bara kan de ju inte motstå Albin.

Skärpning pågår

Så nu ska jag ta mig i kragen och sätta lite fart på den här bloggen igen. Jag har bestämt mig för att åtminstone skriva fram till den 9:e mars 2010. För Albins skull. Då kommer det nämligen att vara ett helt år sedan vi fick vår älskade, underbara, fantastiska lilla kille och det kan vara ett bra tillfälle att knyta ihop säcken. Eller snarare binda ryggen. På en blok (blogg + bok = bok) och kalla den "Första året med dig" eller något sånt. Så kan Albin få den och läsa om det som hände och kändes.

Dessutom har jag fått önskemål om att lägga ut lite mer bilder på hur det ser ut i nya huset för dem som inte har möjlighet att titta förbi så där enkelt.

Så, mer bilder och annat kommer alltså inom kort.

Saker jag vill/bör göra när Albin sover

Inte nödvändigtvis prioriterat i följande ordning.

Sova själv. Läsa en bok. Läsa en tidning. Tvätta håret. Umgås med min man (om han inte jobbar vill säga). Dammsuga. Packa upp en flyttkartong. Maila. Baka. Packa upp en flyttkartong till. Se en film. Tapetsera sista väggen i vardagsrummet. Hänga tvätt. Skruva upp en gardinstång. Bara sitta och glo. Äta chokladglass. Ringa de där telefonsamtalen. Kolla efter en hallbänk på Blocket. Leta efter Albins strumpor. Koppla in digitalboxen till tv:n som äntligen sitter uppe. Kratta löv. Dricka kaffe i lugn och ro.

...och självklart blogga! Men ni fattar va? Varför det blir glapp mellan inläggen emellanåt.

Hej då Spanien, tack för den här gången!