Vi ska flytta

Från det här...

...buhu...

...till det här.

Nu är det klart och bestämt. De lösa trådarna är uppnystade, beslut har fattats och papper har skrivits. Vi ska alltså flytta! Förutsatt att försäljningen av vårt hus går som det ska. Men vi hoppas på det bästa.

Det är med sorg i hjärtat jag tittar på skylten "Till salu" som är nedtryckt i gräset på tomten. Det tar emot att lämna det hus som varit min pappas i så många år och därefter vårt efter att han gick bort för ett och ett halvt år sedan. Men vi känner att vi inte har något val. Eller, vi har snarare gjort ett val och det är att vi ska flytta från en dyr adress i Enskede till en billigare i Segeltorp innan det blir tvångs. Till ett hus som är snarlikt det vi har nu men utan källare. För att ha råd att kunna göra något mer än att bara bo.

Vi har haft diskussionen uppe flera gånger. På Johans initiativ. Jag har väl inte velat lyssna ordentligt på det örat. Jag har i min enfald hoppats att det ska gå fast jag innerst inne har vetat. Så när Johan hittade ett annat fantastiskt hus som var långt mycket billigare och som jag också kunde tänka mig att bo i lyssnade jag faktiskt. Sen gick allt väldigt fort.

Och hur tråkigt än är att lämna pappas hus så känns det samtidigt som ett riktigt bra beslut.

Förutom att det är lite tokigt att vi ska flytta så snart efter att Albin kommit till oss. Rent krasst behöver ett adoptivbarn lugn och ro i sin nya tillvaro för att känna trygghet och kunna knyta an till sina nya föräldrar. Men istället ska vi alltså ge honom ytterligare en förändring att förhålla sig till. Nu, när han precis har landat och lärt sig säga "hemma" varje gång vi rullar in barnvagnen eller bilen på uppfarten. Men samtidigt. Flyttar vi inte nu kan det få konsekvenser senare som blir än mer dramatiska. Och gör vi det till ett spännande äventyr och är så pedagogiska som vi bara kan ska vi nog få till en så mjuk övergång som möjligt. Hoppas vi!