Ingen rast och ingen ro

"Inga kommentarer", säger Albin som inte vill vara med på bild.

Prestera och vara engagerad på jobbet, städa, rensa och stajla huset inför visningar, planera renoveringar och möbleringar i nya huset, slänga och packa inför den kommande flytten. Och samtidigt vara mamma till Albin och hinna njuta av sköna maj!

Ja, jag kan ju bara konstatera att dygnet är för kort för tillfället. Nu skulle jag behöva några extra timmar från den tiden då vi bara låg i soffan och väntade på att något skulle hända.

Men det är konstigt nog inte stressande på ett negativt sätt. Kanske för att vi är två som kan hjälpas åt, plus att vi faktiskt har vanan inne av att flytta (fjärde gången på sex år!!) och därmed vet vi vad vi har framför oss. Så även om det är extra mycket just nu så får jag också energi av att det rör på sig. För det är ju så, att när flyttar är frivilliga så gör man det med avsikten att tillvaron ska bli bättre på ett eller annat sätt. Man får chansen att börja om på något nytt. Det blir en nystart helt enkelt.

Och det känns ju fräscht.