Den förbjudna staden

Mitt påstående om hur lugna vi var inför måndagen kom och bet mig i rumpan senare på natten. När jag skrivit av mig på bloggen och alla dagens intryck hade lagt sig, låg jag där i sängen och insåg att det bara är några futtiga, fjuttiga dagar kvar innan allt blir helt annorlunda. Tankarna snurrade, magen ilade och hjärtat skuttade. Johan  sov redan. Det tog mig däremot en bra stund innan jag också gjorde det. 

Men det sköna i allt det ovissa är att jag har en känsla av att han är en glad kille. I mina tankar ser jag en skrattande, sprallig liten spellevink härja omkring. Vi har ju tänkt att han ska få namnet Albin. Men vi har ingen aning om om det passar honom. Vi får helt enkelt lyssna till magkänslan och känns den bra kör vi på det. Men det ska få växa fram i hans nya liv så vi inte ändrar allt på en och samma gång... 

När klockan ringde imorse var jag alltså riktigt trött. Men lite kaffe på det så blev det genast bättre. Idag har vi besökt Himmelska fridens torg och Den förbjudna staden. (Kul att jag fick hälsningen av dig Lasse just idag.) Därefter var det lunch och sen ett besök på en Silk factory som vår kära guide Lili så gärna ville att vi skulle få se, läs köpa något i. Krämaren Lili som vi nu kallar henne. Hon ser verkligen till att vi inte åker från Kina med pengar kvar på fickan. ;-) Hon var ytterst mån om att vi skulle köpa kvalitet. Visst, visst sa vi. Sen hann hon inte mer än släppa av oss vid hotellet innan Johan, Susann och Anders var på väg till Silk Market igen. Själv är jag tillbaka på hotellrummet och tänker lägga mig på sängen för att ta igen lite förlorad sömn. 

Vi ses.

..några bilder till...

...och en väderleksrapport på begäran.

Idag var det strålande sol och ordentlig blåst. Tack och lov för det. De två första dagarna var det molnigt, vindstilla och hur smoggigt som helst (bilderna ovan är ifrån igår). I Beijing bor det 16 miljoner människor och här finns 3,5 miljoner bilar. Är du ute några timmar kliar det i halsen av alla avgaser. Så lite vind var välkommet. Temperaturen ligger på runt tre plusgrader. Det sägs att det är torr luft här, sällan någon nederbörd och därför heller ingen snö.

Så, nu är det gonatt. Om några timmar ringer klockan och det dags för utflykt till den Förbjudna staden. Lite omstuvning i programmet alltså. (Missa inte den längre rapporten här under.)

Nu har våra kompisar kommit

Vi hoppade över att koppla upp oss igår och när jag nu loggade in kändes det som det var en vecka sen jag skrev senast. Det är så stort att vara här och så mycket som händer.

Tack för alla kommentarer och hälsningar. Jättekul! Vi har högläsning på hotellrummet varje kväll. Känns verkligen som ni är med oss. :-)

Ja, igår kom då bagaget som utlovat. Efter det gav vi oss ut på stan med kartan i högsta hugg, redo att uppleva Beijing på riktigt. Vi började med att äta lunch på en lokal nudelrestaurang. Lite friterat och lite wokat och så nudlar i en skål soppa. Smakade bra. Därefter började vi gå. Och vi gick och vi gick och vi gick och vi gick. In och ut i affärer, moderna sådana där det var lika dyrt som hemma. Och billigare sådana där det mest fanns junk. Här och var ligger ligger det nämligen inomhusmarknader där priserna är helt andra. Och kvaliteten förmodligen likaså. Kina är ju kopiornas land. Här finns dåliga kopior men även bra kopior och faktiskt även original till långt lägre priser än normalt. Förutsatt att du kan pruta förstås. I Beijing är säljarna skickligare än skickligast. Här finns envetna säljare som kan kränga billiga plastväskor till ockerpriser och slipade säljare som du inte fattar är säljare förrän du står med en äkta (?) kinesisk tavla i handen och en ryslig massa yuan fattigare. Vi träffade båda sorter! (Se bilder.) Och vi blev väl medvetna om att vi är typiska turister i en stad som spelar med helt andra regler.

Fem timmar senare (efter en liten felorientering) var vi tillbaka på hotellet för en liten tupplur. Därefter var vi åter redo för att ta oss an Beijing på Bejings villkor när det var dags för middag. Lokal restaurang nummer två där man själv fick koka sitt kött och sin kyckling i en gryta på bordet. Vi konstaterade på plats att vi spelade med höga kort. Blev vi inte sjuka efter det,blir vi det aldrig.

Idag kom våra kompsar från Umeå, Susanne och Anders. De hann bara checka in och ta en snabbdusch innan vi drog med dem ut på stan. Till kopiornas marknad nummer ett – Silk Market dit vi åkte tunnelbana. Det är en häftig upplevelse att beblanda sig med invånarna i deras vardag och vi är mäkta stolta över att vi hamnade rätt. Fem jackor (en röd till dig Lotta hälsar Johan), två västar och en kostym senare hamnade vi fyra på en restaurang där vi fick tillfälle att prata länge om att det faktiskt bara är tre dagar kvar innan vi på riktigt, alltså inte bara i tanken utan också rent kroppsligen blir föräldrar... Svindlande tanke.

Jag och Johan känner oss fortfarande faktiskt lugna inför vad som kommer att ske. Dels för att det är så otroligt häftigt att vara här så man är bara just "här" och dels för att vi är så förberedda vi bara kan bli. Vi har försökt och väntat så länge och med tiden också skaffat oss allt en liten tvååring kan behöva. Vi är redo. Resterande utrymme är hans, vår lilla killes. Han får nu med de medel han kan visa hur han vill ha det. Och det går inte att förbereda sig på. Det måste bara få komma...

Så känns det idag men vi får se hur det blir imorrn... och dagen efter det... och på måndag...

Frukost på Xi Xi You Yi Hotel

Jag passar på att slänga in ett inlägg till innan vi kopplas ner.

Nu har vi precis varit och ätit frukost. Det var en mix av kinesiska och västerländska rätter, nudlar och knytten och toaster och marmelader. Allt med en touch av Kina så klart. Vi hade med oss några filmer att titta på på datorn och när sömnen inte riktigt ville infinna sig inatt satte vi på den sista Kejsaren, passande nog. Det tog väl en halvtimme så sov jag men Johan såg färdigt på den 3 1/2 timme långa filmen. Sen fortsatte han med en bok. Så när det var dags för frukost var jag hyffsat inne i den nya rytmen medan Johan fortfarande släpar efter i den gamla...

Folk är så otroligt gästvänliga och service minded. Och många. På hotellet jobbar det fem stycken bara i receptionen, säker tio vid frukosten där en kvinna enbart fungerade som toastmadame: "Good morning, would you like some toasted bread?". Och så får vi inte glömma hotel managern som bara går omkring och håller ställningarna. Förresten berättade han just att vi om ett par timmar skulle veta mer om vårt bagage. Troligtvis kommer någon flygplatspersonal att köra hit det. Vi bestämde oss för att vänta in informationen och eventuellt även bagaget innan vi ger oss ut på en tur. Vi köpte precis en karta över Beijing så vårt första mål blir att försöka orientera oss var vi är för att veta vart vi kan ta oss...

Bilderna är tagna inne i och utanför hotellet. Lägg märke till att vi har ett spa här. Hmm, det ska vi allt titta lite närmare på. 

Så där ja, nu hör jag Johan snarka lite lätt där bortifrån sängen. 

Ni hao Beijing!

Nu är vi framme! Hurra! 

Vi landade runt 13 lokal tid. Hemma i Sverige låg ni och snusade som bäst då klockan bara var sex på morgonen. Vi flög med en proppfull Airbus A340/330 "med fyra fetingmotorer" (ropade Johan i bakgrunden att jag skulle skriva) från Köpenhamn där vi mellanlandade. Jag sov inte en blund. Klarvaken av whiskeyn och allt pirr i magen. När vi efter många, långa timmar väl landat låg det på bagagebandet en sorts skylt/låda där det stod "Mr. J Fogelstrom. Contact staff". Det visade sig att vårt bagage blivit kvar i Köpenhamn. Kommer förhoppningsvis imorgon. Minsann.

Utanför dörrarna stod vår lokala guide Lilli (tyckte vi hon sa att hon hette) och väntade på oss. Hon tillsammans med vår chaufför under de här dagarna tog oss de två milen in till centrala Beijing och vårt hotell Xi Xi Friendship. Vi checkade in och fick ett rum på 11 våningen som vi nu döpt om till curryvåningen. Här och endast här doftar det superstarkt av curry. Vi slängde in våra påsar i vårt stora och riktigt fina hotellrum och gick sen ner på Supermarket som ligger under en bröllopsgalleria (!?) precis intill vårt hotell för att köpa vatten. Vi strosade runt en stund och kollade in allt man kan köpa i en kinesisk mataffär. Därefter klämde vi en ost-och-degklump på Pizza Hut och väl tillbaka på hotellrummet slocknade vi som två ljus och vaknade igen först halv nio på kvällen. Något piggare. Vi klädde på oss och gick ut för att hitta något att äta. Beijing visade sig vara utomhusbelysningen mecka till Johans stora glädje. Kameran gick på högvarv och att hitta en restaurang prioriterades bort när Johan skulle ta ett foto på det där huset, och kolla där, och bara det där också. Det slutade med att vi slank in på en Mac Donalds. Nä men. Imorgon blir det skärpning. Vi är ju faktiskt i Kina. 

Nu är vi tillbaka på hotellrummet och har hittat både BBC och HBO bland alla statliga Kinesiska kanaler på tv:n. Efter lite meck lyckades vi få ordning på internetuppkopplingen också men det visade sig att det kostar en del, per dygn, att ha det på rummet så jag kan härefter inte lova att jag uppdaterar varje dag. Men kanske varannan i alla fall... :-)

Nu är klockan snart sex hemma i Sverige och det är första tisdagen i månaden. Vilket betyder vinträff. Hej, hej alla tjejerna! Hoppas det smakar. 

Hej då Stockholm

Nu sitter vi på Arlanda och väntar på att få boarda. Johan är flygrädd så han har en liten ritual innan han kliver ombord och det är att bedöva rädslan med en whiskey som bör efterföljas av en öl. Jag hakar på den rädslan. Verkar kul!

Nu sitter vi alltså här och det är helt makalöst roligt härligt spännande galet fnittrigt spralligt... och alldeles, alldeles underbart. Den här dagen kom faktiskt till slut. Det var många gånger på vägen som i alla fall jag tvivlade en aning...

Vi hade tre stora resväskor och vi var rädda för att vi skulle ha packat övervikt redan på vägen dit. Innan den välkända shoppingen i Beijing. Så var nu inte fallet. 48 kilo dit blev det. Bra jobbat av oss måste jag säga och då räknade vi snabbt ut att vi kan shoppa 22 kilo till hemresan. ;-) Man får nämligen generöst nog på en sån här resa flyga med 30 kilo per vuxen och 10 för ett barn. Det gäller inte inrikes i Kina så då får vi stuva om...

Ja men då säger vi så så länge kära alla ni. Vi hörs snart igen. Om cirkus 10-12 timmar då vi landat i landet på andra sidan jordklotet. Skål!

1 dag kvar

Nu är det alltså bara en dag kvar. Eller snarare bara en natt kvar. För imorgon handlar det endast om timmar och då ska vi bara gå och dutta innan det är dags att ge sig av. Ja, om man bortser från att Johan ska klämma in ett måndagsmöte på jobbet också. Vid halv fyra kommer Johans pappa Bertil för att köra oss och alla resväskor till Arlanda.

Det känns som om det var välbehövligt med helg innan resan. Just för att hinna skapa ett litet mellanrum mellan det som varit och det som ska komma. Sedan i fredags har vi levt lite Big Brother här hemma jag och Johan. Inga måsten, inga möten. Bara vi två med varsin res-, ansvars- och föräldrafeber. Inte utan en viss friktion alltså. Men kanske har det varit nödvändigt att ladda ur för att kunna ladda om. Och idag har vi verkligen laddat om. Redan när vi vaknade imorse stod det klart. Det nya hade redan börjat. Och det kändes nästan som om det inte enbart var en slump att just denna dag skulle bjuda på det hittills vackraste vädret på hela året – med strålande sol, några minusgrader och gnistrande snö. 

Nu är vi på väg.

Vi vill också passa på att tacka för alla hälsningar. Det är jätteroligt att läsa och det känns himla bra att ni är med oss på det här äventyret.