HJÄRTATS ALLRA KÄRASTE BARN
Är det du, är det du, allra käraste barn
som har kommit till sist ändå?
Om du kunde begripa vad jag längtat
men det kan du nog aldrig förstå.
Tänk att du skulle komma till slut,
det vågar jag knappast tro.
Fast det var min enda beständiga dröm
som aldrig kom till nå'n ro.
Kom och sätt dig hos mig, lilla barn.
Får jag krama dig sakta ett slag?
Jag vill känna att du är mig nära,
jag vill höra dina andetag.
Tänk vad allt konstigt och krångligt
med ens har blivit lätt att förstå.
Hjärtats allra käraste barn,
såväl att du kom ändå.
Av: Harriet Löwenhjälm (1887-1918)
åh, så sagolikt vackert. Jag minns i fjol, när dom första inläggen från kina kom. Era första stapplande steg som föräldrar, så fyllda av glädje, oro, förvirring och inte minst kärlek.
SvaraRaderaTack snälla Malin för att vi fått vara med.
//Mia
Jag kan bara instämma med föregående "skrivare"
SvaraRaderaSå fantasitiskt vackert och så härligt det har varit att fått följa er och Albin detta år!
1000 Kramar
Nette
Dina ord och din text har varit helt fantastiskt att få läsa nästan varje dag, det är helt otroligt att det redan gått ett år. Fast vi inte träffat lille Albin känns det som om vi känner honom utan och innan.
SvaraRaderaMånga kramar från oss i Åre.
Åh så fint! Det är helt otroligt. Känns så himla självklart att ha honom här att man inte kan fatta att det bara gått ett år och samtidigt minns jag det som det var igår. Puss.
SvaraRadera