Julafton

Den här julen var något extra och ändå precis som vanligt. Extra för att det var vår allra första med Albin och dessutom i det nya huset. Men som vanligt för att livet med Albin är så självklart så det känns som om vi gjort det här många, många gånger tillsammans förut.

Albin själv fullkomligt älskade julafton. Huset fullt och många att leka med. Men det här med paket under granen var inte riktigt hans grej. Han blev uppriktigt sårad över att inte få de julklappar som han visste var till honom direkt utan han skulle behöva låta dem ligga under granen först och hånfullt stirra på honom tills mamma eller pappa sa att NU är det dags. Och sanningen att säga kändes det plötsligt som en ganska dålig idé även för mig och Johan. Nej bäst var att ge honom en klapp med jämna mellanrum spridda över dagen. Dels för att hålla honom sysselsatt och nöjd under denna dag och dels för att inte gå i spinn över att få 10 nya grejer på en och samma gång.

Jultomten kom också. Trots skägg och buskiga ögonbryn var Albin inte ett dugg rädd. Nej, herregud, snubben hade ju julklappar i säcken. Klart han måste vara snäll. För jag kan inte tänka mig att han kände igen Svantes pappa som bor här på gatan...

När klockan sen slog nio bad Albin själv att få gå och lägga sig trots att julafton fortfarande var i full gång. Då hade han fått nog av mat, godis, tv och alla nya leksaker.

God natt älskade barn. Vi ses i morgon.