Strössel på tårtan

(Albins "Kinaskor" hör fortfarande till favoriterna.)

När Albin sover middag och jag går omkring och pysslar och plockar kan jag bli ståendes och bara titta på alla leksaker, prylar, skor och kläder som ligger utspridda överallt. Och bli alldeles lycklig. Det ser ut som färgglatt strössel på en tårta. Och vittnar om att här bor också ett litet barn. Äntligen.

Det är en härlig känsla.

Om tankar

Det är märkligt. Att jag, nu när vi äntligen fått den stora gåvan Albin, tänker tankar om att förlora honom. Inte så att jag tror att någon ska komma och ta honom bara sådär utan det är mer en bakomliggande oro i form av små skavande, gnagande röster som tigger om min uppmärksamhet. "Hallå där Malin, stopp ett tag, tror du  verkligen att det kommer att vara så här fantastiskt heela tiden?", "Kanske borde du inte ta det här så himla för givet, hör du.", "Vet du om hur många saker ett litet barn kan råka ut för egentligen? Va?!". Och så kan tankarna dra iväg med mig om vad det skulle kunna vara. 

När jag efter en tid märker att jag inte lyckas ignorera rösterna låter jag förnuftet komma till tals. Och det tar i med hög och ljudlig stämma och säger att det är helt normalt att tänka så här om det man håller allra närmast hjärtat. Det vi älskar högst är också det vi är mest rädda att förlora. Basta!

Så kan det vara. 

Eller så är det beskyddarinstinkten som slagit till i full kraft. En ren biologisk föräldraeffekt helt enkelt. Som kommer att ligga där och småskava hela livet ut...

Blötdjur och språkgeni

Helgen bjöd på blå himmel, sol och försommarvärme. Vilket också fick Albin att vilja bada när han tvättade bilarna i baljan. Imorgon, måndagen den 18:e maj har Albin varit hemma med oss i 2 månader och han har redan lärt sig över 100 ord. !! Han kan:

hej, mamma, pappa, ja, nej, titta, välling, vatten, saft, banan, äpple, macka, mat, kaffe, ägg, juice, mer, gott, tack, färdig, tuggummi, bra, katt, mjau, hund, häst, vagn, båt, bil, cykel, motor, flygplan, traktor, buss, däck, tåget, tunnel, borta, uppe, nere, blöja, tröja, byxor, skor, strumpa, jacka, näsa, mun, öga, öra, mage, fot, bajs, kiss, bada, nalle, aj, ont, varmt, kallt, boll, aja baja, dom, gunga, anka, akta, jobbet (när någon av oss inte är hemma), telefon, en till, smutsigt, där, lampa, blomma, ballong, sitta, gapa, öppna, sova, klippa, tungt, hemma, farmor, farfar, plåster, torka, hoppa, is, fotboll, samma, kom in, går inte, trasig, skål, affären, Höjdarna, Nemo, Pingu, Bilar – där de fyra sista är filmer som han brukar titta på.

Grym kille, inte sant?! Vi föräldrar är i alla fall omåttligt stolta. Ja a då.

Ingen rast och ingen ro

"Inga kommentarer", säger Albin som inte vill vara med på bild.

Prestera och vara engagerad på jobbet, städa, rensa och stajla huset inför visningar, planera renoveringar och möbleringar i nya huset, slänga och packa inför den kommande flytten. Och samtidigt vara mamma till Albin och hinna njuta av sköna maj!

Ja, jag kan ju bara konstatera att dygnet är för kort för tillfället. Nu skulle jag behöva några extra timmar från den tiden då vi bara låg i soffan och väntade på att något skulle hända.

Men det är konstigt nog inte stressande på ett negativt sätt. Kanske för att vi är två som kan hjälpas åt, plus att vi faktiskt har vanan inne av att flytta (fjärde gången på sex år!!) och därmed vet vi vad vi har framför oss. Så även om det är extra mycket just nu så får jag också energi av att det rör på sig. För det är ju så, att när flyttar är frivilliga så gör man det med avsikten att tillvaron ska bli bättre på ett eller annat sätt. Man får chansen att börja om på något nytt. Det blir en nystart helt enkelt.

Och det känns ju fräscht.

Vi ska flytta

Från det här...

...buhu...

...till det här.

Nu är det klart och bestämt. De lösa trådarna är uppnystade, beslut har fattats och papper har skrivits. Vi ska alltså flytta! Förutsatt att försäljningen av vårt hus går som det ska. Men vi hoppas på det bästa.

Det är med sorg i hjärtat jag tittar på skylten "Till salu" som är nedtryckt i gräset på tomten. Det tar emot att lämna det hus som varit min pappas i så många år och därefter vårt efter att han gick bort för ett och ett halvt år sedan. Men vi känner att vi inte har något val. Eller, vi har snarare gjort ett val och det är att vi ska flytta från en dyr adress i Enskede till en billigare i Segeltorp innan det blir tvångs. Till ett hus som är snarlikt det vi har nu men utan källare. För att ha råd att kunna göra något mer än att bara bo.

Vi har haft diskussionen uppe flera gånger. På Johans initiativ. Jag har väl inte velat lyssna ordentligt på det örat. Jag har i min enfald hoppats att det ska gå fast jag innerst inne har vetat. Så när Johan hittade ett annat fantastiskt hus som var långt mycket billigare och som jag också kunde tänka mig att bo i lyssnade jag faktiskt. Sen gick allt väldigt fort.

Och hur tråkigt än är att lämna pappas hus så känns det samtidigt som ett riktigt bra beslut.

Förutom att det är lite tokigt att vi ska flytta så snart efter att Albin kommit till oss. Rent krasst behöver ett adoptivbarn lugn och ro i sin nya tillvaro för att känna trygghet och kunna knyta an till sina nya föräldrar. Men istället ska vi alltså ge honom ytterligare en förändring att förhålla sig till. Nu, när han precis har landat och lärt sig säga "hemma" varje gång vi rullar in barnvagnen eller bilen på uppfarten. Men samtidigt. Flyttar vi inte nu kan det få konsekvenser senare som blir än mer dramatiska. Och gör vi det till ett spännande äventyr och är så pedagogiska som vi bara kan ska vi nog få till en så mjuk övergång som möjligt. Hoppas vi!

Valborg

Precis i närheten där vi bor var det stort Valborgsfirande med brasa, musikuppträdande, lotterier, korvförsäljning, fiskdamm och slutligen fyrverkerier. Albin var i sitt absoluta esse den kvällen. Han sprang, han hoppade, han dansade, han klättrade och han rullade runt. I flera timmar. Johan och jag turades om att springa efter.

Men mellan varven tyckte till och med Albin att det var skönt att få vila de springiga benen lite på pappas axlar eller i mammas famn.

Före och efter

Jag hade klipptid och slogs då av att även Albin behövde fixa kalufsen. Så vi tog tunnelbanan till Söder och slank in på första bästa ställe. Johan och jag hade bävat lite inför denna dag. Dagen då vi skulle behöva klippa håret på vår lilla kille för första gången. När vi fick Albin var han nämligen nyklippt och fin i en riktigt schysst frisyr. Jag vet inte hur de hade burit sig åt där i Kina men de hade lyckats klippa honom inte rakt av a' la potta utan i jämna taggar eller snibbar, om ni förstår. Kunde vi få till det så här också? Ja men det gäller väl helt enkelt att vara tydlig med hur jag vill ha det tänkte jag. Så glada i hågen gick vi in och satte oss i stolen, jag med Albin i knäet.

Jag förklarade att det var väldigt viktigt att han fick behålla den frisyr han hade, den skulle bara kortas litegrann. Jag frågade frisörskan om hon såg de långa snibbarna och om hon kunde klippa så. Ja ja, sa hon och viftade bort mig. Och så började hon. Klipp, klipp, klipp, klipp. Albin satt förvånansvärt still för att vara Albin. Blev endast lite sur när det avklippa håret trillade ner i ögonen. Men det avhjälptes enkelt med att han höll en handduk för ansiktet.

– Blir det bra så här? Ska jag ta mer? frågade frisörskan och hade inte fattat ett dugg. Det var inte alls snibbigt utan rakt av. "Eh, kan du klippa snibbar, flikar, taggar, klippa ur..." försökte jag. "Visst" sa hon och tog saxen och hack-klippte i luggen. "Så tack, tack det räcker" sa jag och tänkte att nu är det bäst att bryta upp här för att åsamka så lite skada som möjligt.

Jösses! Vad hade jag gjort? Lilla plutten, det var inte så här mamma hade tänkt sig det hela. Men det är ju tur att du är så otroligt söt. Nu ser man ju bara ännu mer av ditt fina lilla ansikte.

När vi kom hem ville Albin visa pappa. "Åh, vad fint" sa pappa högt men viskade i mungipan till mig: "Han ser ju ut som Jim Carrey i Dum, dummare".

Dit går vi inte igen! Lite senare var det min tur att klippa mig. Men hos min Mattias visste jag sen många gånger tidigare att jag var i trygga händer. Så där kunde jag luta mig tillbaka och slappna av – med ett glas vin. !!

(Observera att det inte är min nya frisyr ni ser i bild. Jag sitter alltså bara med toning i håret.)