Första nallen

För ett par veckor sen fick vi uppdraget från adoptionsbyrån att köpa en nalle och skicka den till dem tillsammans med ett foto på oss. De skulle i sin tur sen skicka paketet vidare till deras kontaktperson i Kina som i sin tur skulle överlämna innehållet till vår lilla kille. På så sätt skulle de börja förbereda honom på avresa. Hur man nu förbereder någon på att två blekansikten med stora näsor ska komma och ta honom från det som varit hans hem i över ett år och flytta honom tvärs över jordklotet. !! Nallen skulle alltså få den stora och ansvarsfulla uppgiften att bli ett så kallat övergångsobjekt.

Och det var med blandade känslor jag klistrade igen det vaderade kuvertet. Den lilla nallen hade under de få dagar han bott hos oss blivit som en kompis och det gjorde ont i mig att vika honom tre- och fyrdubbel och knöla ner honom i det trånga utrymmet. "Håll ut. Vi ses snart." Och det var just de orden som fick mig på bättre humör. För jag insåg att nästa gång vi ses, nallen och vi, är dagen då vi för första gången får hålla i vår son...