Julafton

Den här julen var något extra och ändå precis som vanligt. Extra för att det var vår allra första med Albin och dessutom i det nya huset. Men som vanligt för att livet med Albin är så självklart så det känns som om vi gjort det här många, många gånger tillsammans förut.

Albin själv fullkomligt älskade julafton. Huset fullt och många att leka med. Men det här med paket under granen var inte riktigt hans grej. Han blev uppriktigt sårad över att inte få de julklappar som han visste var till honom direkt utan han skulle behöva låta dem ligga under granen först och hånfullt stirra på honom tills mamma eller pappa sa att NU är det dags. Och sanningen att säga kändes det plötsligt som en ganska dålig idé även för mig och Johan. Nej bäst var att ge honom en klapp med jämna mellanrum spridda över dagen. Dels för att hålla honom sysselsatt och nöjd under denna dag och dels för att inte gå i spinn över att få 10 nya grejer på en och samma gång.

Jultomten kom också. Trots skägg och buskiga ögonbryn var Albin inte ett dugg rädd. Nej, herregud, snubben hade ju julklappar i säcken. Klart han måste vara snäll. För jag kan inte tänka mig att han kände igen Svantes pappa som bor här på gatan...

När klockan sen slog nio bad Albin själv att få gå och lägga sig trots att julafton fortfarande var i full gång. Då hade han fått nog av mat, godis, tv och alla nya leksaker.

God natt älskade barn. Vi ses i morgon.

Snö!

I dagarna...

...har vi haft julavslutning på den Öppna förskolan.

Albin var lite förbryllad men framförallt djupt koncentrerad när tärnan, sockerbagaren, pepparkakan och Lucian med eld i håret sjöng där framme på scenen. Vår lilla kille var dagen till ära tomte – iklädd röd luva och fleecejacka. Vi hade tydligen lagt ribban ganska lågt insåg jag när jag såg "skräddarsydda" små minitomtar, -pepparkakor och -Lucior.

Efter uppträdandet var det dans runt granen. Albin drog ett par snabba varv...

...och ville sen in till bilarna och tågen trots att alla andra fortsatte att sjunga och dansa där ute.

Tomteluvan åkte snabbt av och fick övertas av Pingu.

Avslutningsvis var det lussefika med saft, pepparkakor, saffransbullar – och glass! Albins favvo.

Vi har även haft lussebak hemma hos oss tillsammans med Albins faster med pojkvän (på bild) farbror och fru och flera till ur tjocka släkten...

...inte minst kusin Evelina.

Och däremellan kom en möhippa. Där egen hög person avslutade kvällen med solokaraoke a la Lena Ph! Jodå. De gamla takterna sitter fortfarande i...

Köket före och efter

När vi köpte huset hade de förra ägarna gjort om köket ganska så nyligen. Det var inget större fel på det egentligen som ni kan se. Ganska basic så där. Men vi gillade det inte. Det passade liksom inte med huset i övrigt och dessutom verkar de ha haft ganska bråttom när de byggde det. Allt var väldigt slarvigt och fult gjort.

Redan innan jag själv hade uttalat orden sa syster Jenny till Johan när såg huset första gången att: Det här rummet är det första Malin kommer att vilja göra om.

Hon fick rätt. Så här blev det:

(Ljuset i bilderna blev verkligen riktigt kasst men ni ser ju hur det blev ändå.)

"Run to the hill"

Det är fredag kväll och Albin rockar till Idol.

Unge!

Vi var på en salong på Söder för att klippa Albin. Förra gången vi var där tyckte han att det var lite obehagligt när hårfrisörskan tog fram en trimmer när det skulle klippas runt öronen. Han fick då en egen att hålla i under tiden; för att liksom bekanta sig lite med med den burrande, vibrerande manicken. Självklart ville Albin hålla i trimmern även denna gång. Men, idag gick det inte fullt lika bra. På en nanosekund hade han tryckt igång trimmern och fört upp den mot huvudet.

Resultatet kan ni se själva.

8 cm och 2,5 kg senare

Idag var vi på BVC för att vaccinera Albin mot Svininfluensan och passade då på att väga och mäta honom hos vår sköterska Birgitta. Han ligger över snittet i tillväxtkurvan och vid två år och sju månaders ålder är han nu 95 centimeter lång och väger 14,8 kg. Han har alltså vuxit 8 centimeter och lagt på sig 2,5 kg sen den 25 mars, en vecka efter hemkomst då vi var på den obligatoriska tropikundersökningen och vägde och mätte senast.

Otroligt.

Lussebullar

Igår skulle vi gå till Öppna förskolan där vi bor men de hade stängt pga VAB så det var bara att vända och gå hem igen. Vi bestämde oss för att baka lussebullar istället. Och det sammanföll ju passande nog med den första riktigt kalla och frostiga dagen den här vintern. Åh, vad mysigt. Tänker ni förmodligen. Och det var det ju såklart. Också.

Men man får se upp så att Albin inte äter upp HELA jästen, häller ut allt mjöl på golvet för att det "dammar roligt", ramlar ner från stolen (eller bakbordet för den delen dit han tar sig med jämna mellanrum), vispar för häftigt så att det skvätter ner väggar och tak... und so weiter, und so weiter...

Eftersom han inte är av den tålmodiga sorten är det bäst att låta honom ha en egen bunke att greja i där det inte är så noga med vare sig innehållet eller proportionerna. Annars är äggen knäckta och sockerpåsen tömd innan jag ens hunnit kolla receptet. Han tar sig själv till skafferiet och plockar fram det han behöver och det var med nöd och näppe jag igår hann undvika att få en näve kakao i lussebullsdegen. !!

Ja, ni fattar va? Det tar ju sina timmar baka lussebullar och är också av ovan nämnda anledning allt man (läs: jag) orkar med den dagen. Ja just det. Lite julpyssel hann vi med också.

Phu!