2 dagar kvar

Idag har vi haft en riktig slappardag. Kanske blir det den sista på bra länge som vi kan ligga i soffan framför tv:n och dröna större delen av dagen. Så vi passade på. Man blir dock inte så kreativ så idag har jag inte så mycket mer att förtälja. 

När vi vaknar imorgon är det da'n före da'n med stort D. Nu börjar det verkligen kännas.

3 dagar kvar

...och jag har nog aldrig varit så trött. Fullt ös på jobbet redan klockan åtta i morse (ja jag vet, helt normalt, men jag är van att börja närmare nio) och allt har allt gått i ett. Även om vi har några dagar kvar och planet inte går förrän klockan sju på måndag kväll så hade jag som mål att bli klar med allt det praktiska innan helgen. Och jag hann. 

Jag skriver jag, vi är självklart två om det hela men jag gillar att ha kontroll och Johan gillar att jag har kontrollen så det är mina listor vi går efter. ;-) Ikväll står han vid spisen (spontant, stod inte på min lista) och jag sitter här framför datorn. Med mitt andra glas vin och jag börjar redan bli grusig i ögonen. Snart är lasagnen klar och den stora frågan är idag, tre dagar innan resan, om jag orkar hålla mig vaken till Let's dance börjar...

Och ni som kollar har väl också hört det nu bekräftade skvallret? (Se bilden.)

4 dagar kvar

Sista tisdagen innan resan har passerat, så även sista onsdagen och nu är också torsdagen på väg mot sitt slut. Bara fyra dagar kvar...

Imorgon är också sista dagen på jobbet innan resan. Blicken smalnar av. Saker och ting som annars upptagit så stor del av mitt liv hamnar nu mer och mer i utkanten av blickfånget. Annars nog så viktig information får inte något fäste i hjärnbarken. Fokus är inställt på måndag och på packning. I lillens resväska ligger nu tröjor, byxor, en overall, jacka, mössa, vantar, strumpor, skor, blöjor, necessär, snuttefilt, nappflaska, vällingportionerare, leksakbil, pekbok, kritor, såpbubblor, badanka... phu! "– High five, allt klart!" Och då slog det oss att det nog vore bra om vi hade med oss ett par ombyten och en tandborste också.

Shit. Bara fyra dagar kvar. 

5 dagar kvar

I natt drömde jag att vi hade fått barn. En flicka i tvåårsåldern, mörkhårig och fantastiskt söt i rödrandig velourdräkt. Vi var väldigt stolta och glada men det fanns ett litet problem. Vi glömde ideligen bort att vi nu var föräldrar så vi glömde henne överallt – på restaurangen, i affären, ute på gatan. Folk kom hela tiden springandes efter oss för att lämna tillbaka henne. Vid ett tillfälle fick hon själv peka ut oss i folkmassan. "De där två är mina föräldrar" sa hon högt och tydligt i armarna på en främmande kvinna. Jag minns att jag efter ett tag tyckte det var skämmigt men ingen var förebrående, inte så det märktes i alla fall, utan de flesta verkade ha överseende med att vi var nya på det här.

6 dagar kvar

Efter 3 ½ år är det nu bara sex dagar kvar. Sex dagar! Det är ju ingenting. Jag har fått frågan från flera håll hur det känns nu när det är så nära inpå.

Och jag vet inte riktigt. Det är så mycket.

Det är liksom allt och inget på en och samma gång.

På ett sätt är det som att det är helt naturligt att tillfället ska komma just nu. Vi bara flyter med i ett förlopp som är förutbestämt. Det är dags.

På ett annat sätt är det som om jag står bredvid mig själv och ser det hela ske. Jag kan inte riktigt fatta att det är vi som gör det här. Nu.

En sak jag som märker är att jag börjar tänka på honom mer och mer, vår lilla pojke. Jag går in i detaljerna och försöker föreställa mig hur första mötet kommer att bli, hur han kommer att kännas att hålla i, hur det kommer att vara att gå hand-i-hand med Johan och dra barnvagn i Peking. Jag försöker också föreställa mig hur jag kommer att känna inuti. Kommer jag att känna mammakänslor på en gång eller kommer det att dröja? Kommer kärleken drabba mig eller växer den fram? Och tänk om jag blir besviken för att jag inte känner allt jag förväntat mig att känna nu när vi ÄNTLIGEN fått barn…

(De kinesiska tecknen ovan betyder tro, hopp och kärlek.)

Om att lämna kommentar

Jag har förstått att det varit svårt för vissa av er att lämna en hälsning och det var för att jag missat en grej i inställningarna. Men det är ändrat så nu är det fritt fram!

Gör så här: Klicka på "KOMMENTARER" här under texten så öppnas en ruta där du skriver din hälsning. Välj därefter profilen "Namn/webbadress", skriv in ditt namn (webbadress behövs inte). Vips så var det klart!

Vårt reseprogram i Kina

Mar 03. Arrival transfer to Xi Xi Friendship Hotel.
Mar 04-05. Free time.
Mar 06. Tour to Great wall, jade factory with lunch.
Mar 07. Visit Forbidden City, Tian’anmen Square with lunch.
Mar 08. Transfer for flight to Hangzhou, transfer to Lake View Hotel.
Mar 09. See adoptee in the morning. Registration. Shopping fo baby use stuff, lunch included.
Mar 10. Notarize papers, prepare passport, physical check. Visit West Lake. Visit a silk spinning factory, lunch included.
Mar 11. Visit tea farm, Pagoda of Six Harmonies, lunch included.
Mar 12. Free day.
Mar 13. Vist Hangzhou SWI. Lunch included.
Mar 14. Transfer for flight to Beijing. Arrival transfer to Xi Xi Friendship Hotel.
Mar 15. Free day.
Mar 16. Apply Visa. Visit panda house, ocean world with lunch.
Mar 17. Houtong tour, visit local family. Lunch included.
Mar 18. Transfer to airport.

Packa litens väska

Det börjar bli högst påtagligt att vi snart ska resa. För varje dag prickar vi av något på listan och lägger fram på golvet invid litens resväska i vardagsrummet. Det kan kännas lite stressigt att ha sparat heela låånga listan tills nu men det tog emot att börja förbereda innan allt var klart. Med åren blir man luttrad och därmed ytterst medveten om att bakom varje krök kan en besvikelse ligga på lur. Och att då ha en massa saker ståendes framme blir bara en smärtsam påminnelse om den stora längtan. Men nu är tiden alltså kommen då vi får shoppa loss – och hej och hå vad bra det går!

Barnrummet börjar bli klart

Nya tapeter är uppe och sängen från Blocket är ommålad. Två hyllor, några krokar, ett par barnböcker och några leksaker är på plats. "Tänk på att inte ha för många leksaker och nallebjörnar framme på en gång bara säger adoptionsbyrån, omställningen kan bli för stor". Okej, "lagom" är bäst. Men vad är lagom i det här fallet?

– Ska han få flodhästen nu eller ska vi spara den till senare? 

– Jag vet inte, vad tycker du? 

– Jag vet inte. 

– Äh lägg den där. Annars ser det så tomt ut i rummet. 

– Okej. Eller?

– Jag vet inte.

Tittut

Så här ser han ut. Men hur är han till sättet tro? Bestämd? Sprallig? Energisk? Eftertänksam? Blyg? Glad? Reserverad? Ivrig? Morgontrött?! Eller alltihop i en och samma lilla person...

Nya kompisar

Genom vår adoptionsbyrå fick vi reda på att det är ett par till som ska hämta barn samtidigt i Kina. Jag mailade dem häromdagen och igår kväll fick jag svar. De ska också få en liten kille och de var lika exalterade som vi. Den 5:e mars kommer de till XiXi Friendship hotell i Beijing där vi redan är inackorderade sedan två dagar tillbaka. Fyra yra, förvirrade, förväntansfulla föräldrar strålar samman. Sicket liv det kommer att bli.

Det kinesiska tecknet ovan betyder trippel lycka – familjelycka! Grattis även till er Susanne och Anders. Nu är det banne mig vår tur att få lite familjelycka. Eller hur?!

En riktig liten praktgris

Enligt kinesisk tradition är grisen ett tjockt och välmående litet djur som sägs bringa framgång och välstånd. Föds man i grisens tecken anses man vara lyckligt lottad. Föds man dessutom i guldgrisens? Ja då är saken biff! Eller kanske inte biff direkt. Det betyder alltså att det är bra. Riktigt bra.

Hur som helst. Grisens år infaller vart tolfte år enligt den kinesiska astrologins kalender. Guldgrisens år infaller däremot bara vart 60:e. Förutom att varje år har ett djur har det nämligen också ett av de fem elementen: trä, vatten, eld, jord eller guld. När guld och gris sammanfaller anses möjligheterna till rikedom, familjelycka och välmående vara extra stora.

2007 var ett sånt år och det var det året han föddes – vår guldgris!

Difteri, stelkramp, kikhosta, hepatit A...

Ja det är inte klokt vad man kan drabbas av på en resa som den här. Vi har nu pumpat oss fulla med vaccin av all de slag. Den ena sprutan var mot stelkramp, polio, difteri och kikhosta. (Förstår ni hur stor den var för att få plats med allt det där?) Den andra sprutan innehöll vaccin mot hepatit A och B. Den sistnämnda ska vi ta en till av nästa vecka. Och ikväll, kära vänner, ska vi ta oss en hutt Dekoral som ska skydda oss mot tarmsjukdomen kolera. Ovanpå det fick jag dessutom möjlighet att vaccinera mig mot influensan genom jobbet. Jag slog till.

Men jag har tänkt på en sak. Att det vore faktiskt inte konstigt om jag av hela den här mixade häxbrygden istället utvecklar en ny livsfarlig farsot som kommer att spridas över världen...

Första nallen

För ett par veckor sen fick vi uppdraget från adoptionsbyrån att köpa en nalle och skicka den till dem tillsammans med ett foto på oss. De skulle i sin tur sen skicka paketet vidare till deras kontaktperson i Kina som i sin tur skulle överlämna innehållet till vår lilla kille. På så sätt skulle de börja förbereda honom på avresa. Hur man nu förbereder någon på att två blekansikten med stora näsor ska komma och ta honom från det som varit hans hem i över ett år och flytta honom tvärs över jordklotet. !! Nallen skulle alltså få den stora och ansvarsfulla uppgiften att bli ett så kallat övergångsobjekt.

Och det var med blandade känslor jag klistrade igen det vaderade kuvertet. Den lilla nallen hade under de få dagar han bott hos oss blivit som en kompis och det gjorde ont i mig att vika honom tre- och fyrdubbel och knöla ner honom i det trånga utrymmet. "Håll ut. Vi ses snart." Och det var just de orden som fick mig på bättre humör. För jag insåg att nästa gång vi ses, nallen och vi, är dagen då vi för första gången får hålla i vår son...

Sista dokumentet

I augusti 2005 ringde vi till socialkontoret i stadsdelen där vi bor och anmälde vårt intresse för adoption. Nu, tre och ett halvt år senare blev det hela äntligen klart! Rent juridiskt. Det allra sista och kanske viktigaste dokumentet i hela processen har skickats från Kina och är nu framme hos Barnens vänner som ringde och meddelade oss nyheten. Dokumentet är själva resetillståndet, en sorts inbjudan med fakta om oss och om lillkillen och att vi är välkomna till landet för att hämta honom. Nu får vi alltså åka...

Under alla år har vi kämpat med dokument och intyg och beslut och regler och inte minst den evighetslånga väntan. Nu helt plötsligt finns det inget kvar. Inget papper emellan oss och resan. Tiden är inne då vi ska bli föräldrar.

Hjälp.